Livet är inte vad vi tror att det är. Jag vet inte alltid vem jag är i min egen förvirring i tankverksamhetens töcken. Men när det klarnar, jag lämnar hjärnan och går åter till känslan, hjärtat, själen och där gör det så skönt, så gott, så underbart - så rätt. Och om något nu känns så rätt varför skulle det inte så vara, varför får jag inte känna "orätt" och välja rätt istället för att känna fel och välja tankens rätt.
Jag har vandrat på mången stig, jag har varit här och där och jag har varit i min egen villfarelse sökandes efter något sätt att kommunicera med andra, att nå ut med mina budskap, men i sanningen skall sägas att även om rätt och fel inte är relevant, så är sanningen allena det enda för mig som är relevant, och det är ej rätt, det är ej fel, det kan vara båda och. Det är i betraktarens öga som jag väljer att vara i det ena eller det andra, och såsom när jag skriver när jag talar med människor så är det inte så att omskrivningar behövs.
Jag känner mig fram, jag har inget facit, för hur skulle jag kunna veta innan vad som skall hända och vad du skall säga, vad som händer i ögonblicket, och vari är levandet då. Vi vill veta allt så långt innan, vi vill veta att lönen kommer varje månad, vi låser oss gärna i beroende, bara vi får oss trygga utifrån att det kommer som vi planerat. Men vari ligger livet om allt skall vara som vi innan har sagt. Varför vågar vi inte lita till det som är i oss, i vårt inre, i vår känsla. Och i levandets makt hantera den vi är utifrån vilka de omständigheter än är som vi möta.
Jag älskar livet, jag älskar att vara jag, men inte alltid jag vågar till fullo.
Jag skrev en sak igår som jag skall lägga härefter, en sak som fick mig att fundera eller rättare att fundera innan jag skrev, men ock i efterhand och under tiden. Att; om jag inte är hela mitt jag vem är jag då. Vem är jag om jag inte är den jag är och hur skall jag kunna nå och beröra om jag själv ej blir berörd...
Fundera då på vem du är, fundera och känn, för att känna det är så det är, det är där livet är. Att tänka är inte i den sanning vi är, utan det är dömande, att finna fel och brister, att kalkylera. Och fel, nej det säger jag ej, vi har en hjärna en tanke och det är en hjälp. Men det är ej källan, det är ett symtom - ett sätt att leva, ett sätt, en sak att använda för att föra vidare vårt budskap, mitt budskap, allas budskap. Budskapet som väcker och lever i dialogen, i mötet mellan människorna, mellan tanken, handlingen. Mellan händerna, känslorna - kärleken. Och Kärlek, det är i allt som allt händer när det händer, och ej innan, ej efter. Allt kommer i rätt tid men det kan verka försvårat om vi tvivlar, men i tvivlet vi skapar den gudomlighet som är i motsats till det vi kan vara, samtidigt som det som är kämpigt är för oss att välja, om vi vill se och lära, eller se och fördärva.
Vi är i gudom, vi är en, ett och flera. Allt är från samma, alla har vi samma förutsättningar för att lyckas i livet, och lyckas, att älska, att vara. Att vara hela den jag är, den du är. För i kärleken till alltet, till universum, till vår medmänniska till givandets unika gåva är att vara och älska och känna. Och känna är den belöning vi älskar mest, den belöning som vi alltid har inom oss, den skatt som ingen, oavsett omständighet, kan ta ifrån oss, om vi inte själva väljer att göra så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar