Each morning when I open my eyes I say to myself: I, not events, have the power to make me happy or unhappy today. I can choose which it shall be. Yesterday is dead, tomorrow hasn't arrived yet. I have just one day, today, and I'm going to be happy in it.
- Groucho Marx
onsdag 16 juni 2010
tisdag 4 maj 2010
onsdag 28 april 2010
I Stephen Kings bok...
På en inledande sida i Stephen Kings bok "Att skriva" går följande två citat att läsa under vartannat:
"Ärlighet varar längst."
- Ovidius
"En lögn går alltid hem."
- Anonymous
"Ärlighet varar längst."
- Ovidius
"En lögn går alltid hem."
- Anonymous
måndag 26 april 2010
In my loneliness
In my loneliness I am free to dream, think and do what I want to do, but sometimes freedom is a challenge if you can't choose what to do...
And when you start thinking too much the "loop" appears that lock you into the jail of your own.
Then it is so wonderful not being lonely in the world, wonderful to relate to and enjoy other wonderful human beings. Others that could help you, and you them, to open up the lock, and again look at your wonderful freedom and finally be able to choose...
And when you start thinking too much the "loop" appears that lock you into the jail of your own.
Then it is so wonderful not being lonely in the world, wonderful to relate to and enjoy other wonderful human beings. Others that could help you, and you them, to open up the lock, and again look at your wonderful freedom and finally be able to choose...
torsdag 22 april 2010
onsdag 21 april 2010
måndag 19 april 2010
Förlaga till "The Secret"
För ett tag sedan tog jag åter upp en av mina gamla böcker. Det som fick mig att göra detta var ett samtal från en läsare som letat upp mig för att tacka för boken. Hon ville att jag skulle veta att boken hjälpt henne så mycket, att den låg på hennes nattduksbord och att hon läste i den varje dag...
Jag letade upp de böcker som fanns kvar från utgivningen 1998 och lade för ett tag sedan ut dem till försäljning på min hemsida. Snart fick jag ytterligare bekräftelse på att detta nog var rätt. En av mina klienter uttryckte sig såhär: "Har du skrivit den? Ja, de andra böckerna är också bra, men... det du skrev i boken 'Lev och låt Leva' är ju sådant jag läste i böcker för 3-4 år sedan. och detta skrev du för 10 år sedan! Han uttryckte även att: "Den boken skulle ju ha kunnat vara en förlaga till 'The Secret'".
För mig var det Underbara bekräftelser på "det rätta" i det jag skrev då, det rätta som hade fokus på känslan, på de mjukare värdena, en bok då jag bara släppte iväg och skrev vad jag kände.
Nedan ser du en bild på boken och ett provkapitel som jag lagt ut. Om du blev sugen så kan du beställa boken här
Agera och acceptera
Det finns oändligt många böcker om människans vara eller inte vara . Det finns en uppsjö av filosofer, av tänkare och människor som hoppas på att världen skall förändras. Du kan läsa hur mycket du vill, du kan se filmer och föredrag. Du kan som så många andra anse att världen skall vara på ett visst sätt, men inte förrän du agerar kan det bli som du önskar. Inte förrän du agerar på det härliga och underbara sätt som filmens och bokens värld visar dig, kommer din värld och omgivning att förändras.
Livet består av så många valmöjligheter. Vi står i valsituationernas oändlighet och väntar på det rätta tillfället för förändringen. Vi hoppas på tur, vi förbannar ibland vår situation och anser att vi är så missgynnade. Vi vill så gärna ha det liv som florerar i våra tankar och drömmar. Vi önskar så innerligt, att vi glömmer bort var makten att förändra finnes.
Allt vi gör som människor har sitt ursprung någonstans, allting måste ha någon eller något som bestämmer vad som göras skall. Att välja är inte alltid lätt, när avsikten är att inte skada eller såra någon annan. Men frågan är då vilket som skadar mest, att leva i osanningen utan att såra för stunden eller att vara ärlig och såra för att sedan utvecklas. Tänk om vi alla människor såg till ärligheten och insåg att våra handlingar ser helt annorlunda ut, ur ett större perspektiv. Det som du såg med tårar i dina ögon för en tid sedan är idag ett minne och en utveckling mot ditt jag idag. Det som för dig förut var en besvikelse är idag en tillägsskiva i din eviga utbildning. Vari ligger då skillnaden för andra människor?
Jag skriver dagligen, jag undrar och kan inte alltid förstå världens dilemma. Jag ser och kan inget annat göra än att vara som jag anser livet skall vara. Jag kan inget annat än att försöka förändra det jag kan förändra och acceptera det som jag för tillfället inte kan förändra.
Du kan inte bestämma vad medmänniskan skall lära och inte lära. Du kan inte skydda andra mot sorger och besvikelser för det är i kaoset och förvirringen som lärdomen och utvecklingen utkristalliserar sig. Vi måste någon gång lära oss det som är menat för oss att lära. Se livet ur ett större perspektiv och du förstår.
Du kan aldrig vara modig om du inte varit rädd, för hur svårt är det att vara modig när rädslan ej längre finns där . Vi skyller på omständigheter för att inte förändra våra liv till det vi vill. De omständigheter och svårigheter som hindrar din utveckling, det som hindrar dig på din väg är inget annat än ditt eget medvetande. Om du vill förändra något, om du vill att livet skall vara annorlunda så måste du också våga förändra och inte skylla på några som helst omständigheter.
Att acceptera saker som du anser vara helt åt pipsvängen är inte alltid lätt, här ligger den stora frustrationen som vi alla måste kunna svälja. Du kan se orättvisor och du kan se dumheter, dumheter som i en annan människas ögon är en realitet, en sanning. Du kan se saker som du själv har passerat, saker som du vet svaret på men som ej är ämnade för dig att lösa.
”Det är vägen till lärdomen som är lärdomen i sig”.
Att se facit utan att förstå vägen dit är endast en tillfällig lösning utan utveckling. Därför måste vi låta våra medmänniskor gå igenom saker för att kunna förstå och lära sig, även om vi redan från början sett lösningen och vägen dit. Ibland kan vi också se saker och händelser som vi tror att vi själva gått igenom, som vi tror och är helt övertygade om att vi kan svaret på för att i nästa sekund inse att vi ännu inte varit där och att svaret, sanningen inte var vad vi direkt trodde. Lev livet som du själv anser vara rätt och låt andra göra detsamma. Handla i ärlighet, var sann mot dig själv och låt livet vara det du själv önskar det vara.
Och återigen: Om du blev sugen så kan du läsa mer och beställa boken här
Jag letade upp de böcker som fanns kvar från utgivningen 1998 och lade för ett tag sedan ut dem till försäljning på min hemsida. Snart fick jag ytterligare bekräftelse på att detta nog var rätt. En av mina klienter uttryckte sig såhär: "Har du skrivit den? Ja, de andra böckerna är också bra, men... det du skrev i boken 'Lev och låt Leva' är ju sådant jag läste i böcker för 3-4 år sedan. och detta skrev du för 10 år sedan! Han uttryckte även att: "Den boken skulle ju ha kunnat vara en förlaga till 'The Secret'".
För mig var det Underbara bekräftelser på "det rätta" i det jag skrev då, det rätta som hade fokus på känslan, på de mjukare värdena, en bok då jag bara släppte iväg och skrev vad jag kände.
Nedan ser du en bild på boken och ett provkapitel som jag lagt ut. Om du blev sugen så kan du beställa boken här
Agera och accepteraDet finns oändligt många böcker om människans vara eller inte vara . Det finns en uppsjö av filosofer, av tänkare och människor som hoppas på att världen skall förändras. Du kan läsa hur mycket du vill, du kan se filmer och föredrag. Du kan som så många andra anse att världen skall vara på ett visst sätt, men inte förrän du agerar kan det bli som du önskar. Inte förrän du agerar på det härliga och underbara sätt som filmens och bokens värld visar dig, kommer din värld och omgivning att förändras.
Livet består av så många valmöjligheter. Vi står i valsituationernas oändlighet och väntar på det rätta tillfället för förändringen. Vi hoppas på tur, vi förbannar ibland vår situation och anser att vi är så missgynnade. Vi vill så gärna ha det liv som florerar i våra tankar och drömmar. Vi önskar så innerligt, att vi glömmer bort var makten att förändra finnes.
Allt vi gör som människor har sitt ursprung någonstans, allting måste ha någon eller något som bestämmer vad som göras skall. Att välja är inte alltid lätt, när avsikten är att inte skada eller såra någon annan. Men frågan är då vilket som skadar mest, att leva i osanningen utan att såra för stunden eller att vara ärlig och såra för att sedan utvecklas. Tänk om vi alla människor såg till ärligheten och insåg att våra handlingar ser helt annorlunda ut, ur ett större perspektiv. Det som du såg med tårar i dina ögon för en tid sedan är idag ett minne och en utveckling mot ditt jag idag. Det som för dig förut var en besvikelse är idag en tillägsskiva i din eviga utbildning. Vari ligger då skillnaden för andra människor?
Jag skriver dagligen, jag undrar och kan inte alltid förstå världens dilemma. Jag ser och kan inget annat göra än att vara som jag anser livet skall vara. Jag kan inget annat än att försöka förändra det jag kan förändra och acceptera det som jag för tillfället inte kan förändra.
Du kan inte bestämma vad medmänniskan skall lära och inte lära. Du kan inte skydda andra mot sorger och besvikelser för det är i kaoset och förvirringen som lärdomen och utvecklingen utkristalliserar sig. Vi måste någon gång lära oss det som är menat för oss att lära. Se livet ur ett större perspektiv och du förstår.
Du kan aldrig vara modig om du inte varit rädd, för hur svårt är det att vara modig när rädslan ej längre finns där . Vi skyller på omständigheter för att inte förändra våra liv till det vi vill. De omständigheter och svårigheter som hindrar din utveckling, det som hindrar dig på din väg är inget annat än ditt eget medvetande. Om du vill förändra något, om du vill att livet skall vara annorlunda så måste du också våga förändra och inte skylla på några som helst omständigheter.
Att acceptera saker som du anser vara helt åt pipsvängen är inte alltid lätt, här ligger den stora frustrationen som vi alla måste kunna svälja. Du kan se orättvisor och du kan se dumheter, dumheter som i en annan människas ögon är en realitet, en sanning. Du kan se saker som du själv har passerat, saker som du vet svaret på men som ej är ämnade för dig att lösa.
”Det är vägen till lärdomen som är lärdomen i sig”.
Att se facit utan att förstå vägen dit är endast en tillfällig lösning utan utveckling. Därför måste vi låta våra medmänniskor gå igenom saker för att kunna förstå och lära sig, även om vi redan från början sett lösningen och vägen dit. Ibland kan vi också se saker och händelser som vi tror att vi själva gått igenom, som vi tror och är helt övertygade om att vi kan svaret på för att i nästa sekund inse att vi ännu inte varit där och att svaret, sanningen inte var vad vi direkt trodde. Lev livet som du själv anser vara rätt och låt andra göra detsamma. Handla i ärlighet, var sann mot dig själv och låt livet vara det du själv önskar det vara.
Och återigen: Om du blev sugen så kan du läsa mer och beställa boken här
lördag 17 april 2010
Shakespeare said
Shakespeare said: “To be or not to be, that is the question”... That is really the question. Is life to be what I am, who I am, who I are, or is it to be, or struggle with life trying to be something that I am not. Or to be something that I do not think I am, or do not dare to think I am. And that is, I think, the answer. The answer is not that we are not, the answer is that we dare not to be all the fantastic things that we are, and could be, if we only dared to be...
Nästan rätt...
Ibland gör man så mycket som är rätt, man gör och följer det man känner. Gör och jobbar för ett mål för att sedan inte få det man ville, för att sedan sitta där och undra var alla resultaten blev av... var alla pengarna blev av. De som försvann och de som inte kom, de som nu andra vill ha. Det som nu blev en situation där skulden fick fäste i märgen, från det inre till det yttre.
Det smärtar i ens iver att försöka lösa, att göra rätt... och det förvirrar, det i sinnet, det i huvudets inre tankebanor. Man vill se en lösning, men lösningen är kanske att inte se den, utan att se den som är den rätta lösningen, och då inte i kronor räknat. För frågan är om man verkligen gjorde rätt, eller om det var så att man nästan gjorde rätt. Att man gjorde det man ville, men bara sådär lite lagom anpassat så att det passade in, så att man tappade den där lilla sista biten, den där så viktiga... Den som innebär att det lyfter, som en sångerska, en sångare... det som gör att man berörs....
Kanske var det så att man trodde, att jag trodde att jag var tvungen att anpassa mig lite, att inte i sin helhet visa vem jag var, var i mitt inre... och släppa ut, och dela med mig av den jag är nu, och inte bara i efterhand... Att jag nu kan vara den jag är och att det jag känner, till fullo känner som det rätta, det som berör mig, också berör någon annan. Att om jag ändrar det lite, så ändrar jag även, och dödar jag även känslan, känslan den rätta, som förmedlas från mitt inre. Det är som att ändra bara lite på spåret för tåget, bara lite... att ändra på en skruv som sitter på flygplanet... följderna kan bli katastrofala... Det är som man säger; att liten tuva stjälper oftast stora lass, och liten tuva kan vara det som blir det stora, din person, din känsla, din själ, som inte är det lilla, men som i förvirring kanske upplevs som en liten detalj. Men en detalj som är den som håller ihop alltet, som håller ihop dig, ditt inre, ditt yttre. Den detalj som är du och utan den så är du bara någon, bara någon och inte du!
Det smärtar i ens iver att försöka lösa, att göra rätt... och det förvirrar, det i sinnet, det i huvudets inre tankebanor. Man vill se en lösning, men lösningen är kanske att inte se den, utan att se den som är den rätta lösningen, och då inte i kronor räknat. För frågan är om man verkligen gjorde rätt, eller om det var så att man nästan gjorde rätt. Att man gjorde det man ville, men bara sådär lite lagom anpassat så att det passade in, så att man tappade den där lilla sista biten, den där så viktiga... Den som innebär att det lyfter, som en sångerska, en sångare... det som gör att man berörs....
Kanske var det så att man trodde, att jag trodde att jag var tvungen att anpassa mig lite, att inte i sin helhet visa vem jag var, var i mitt inre... och släppa ut, och dela med mig av den jag är nu, och inte bara i efterhand... Att jag nu kan vara den jag är och att det jag känner, till fullo känner som det rätta, det som berör mig, också berör någon annan. Att om jag ändrar det lite, så ändrar jag även, och dödar jag även känslan, känslan den rätta, som förmedlas från mitt inre. Det är som att ändra bara lite på spåret för tåget, bara lite... att ändra på en skruv som sitter på flygplanet... följderna kan bli katastrofala... Det är som man säger; att liten tuva stjälper oftast stora lass, och liten tuva kan vara det som blir det stora, din person, din känsla, din själ, som inte är det lilla, men som i förvirring kanske upplevs som en liten detalj. Men en detalj som är den som håller ihop alltet, som håller ihop dig, ditt inre, ditt yttre. Den detalj som är du och utan den så är du bara någon, bara någon och inte du!
torsdag 15 april 2010
Livet är inte vad vi tror det är
Livet är inte vad vi tror att det är. Jag vet inte alltid vem jag är i min egen förvirring i tankverksamhetens töcken. Men när det klarnar, jag lämnar hjärnan och går åter till känslan, hjärtat, själen och där gör det så skönt, så gott, så underbart - så rätt. Och om något nu känns så rätt varför skulle det inte så vara, varför får jag inte känna "orätt" och välja rätt istället för att känna fel och välja tankens rätt.
Jag har vandrat på mången stig, jag har varit här och där och jag har varit i min egen villfarelse sökandes efter något sätt att kommunicera med andra, att nå ut med mina budskap, men i sanningen skall sägas att även om rätt och fel inte är relevant, så är sanningen allena det enda för mig som är relevant, och det är ej rätt, det är ej fel, det kan vara båda och. Det är i betraktarens öga som jag väljer att vara i det ena eller det andra, och såsom när jag skriver när jag talar med människor så är det inte så att omskrivningar behövs.
Jag känner mig fram, jag har inget facit, för hur skulle jag kunna veta innan vad som skall hända och vad du skall säga, vad som händer i ögonblicket, och vari är levandet då. Vi vill veta allt så långt innan, vi vill veta att lönen kommer varje månad, vi låser oss gärna i beroende, bara vi får oss trygga utifrån att det kommer som vi planerat. Men vari ligger livet om allt skall vara som vi innan har sagt. Varför vågar vi inte lita till det som är i oss, i vårt inre, i vår känsla. Och i levandets makt hantera den vi är utifrån vilka de omständigheter än är som vi möta.
Jag älskar livet, jag älskar att vara jag, men inte alltid jag vågar till fullo.
Jag skrev en sak igår som jag skall lägga härefter, en sak som fick mig att fundera eller rättare att fundera innan jag skrev, men ock i efterhand och under tiden. Att; om jag inte är hela mitt jag vem är jag då. Vem är jag om jag inte är den jag är och hur skall jag kunna nå och beröra om jag själv ej blir berörd...
Fundera då på vem du är, fundera och känn, för att känna det är så det är, det är där livet är. Att tänka är inte i den sanning vi är, utan det är dömande, att finna fel och brister, att kalkylera. Och fel, nej det säger jag ej, vi har en hjärna en tanke och det är en hjälp. Men det är ej källan, det är ett symtom - ett sätt att leva, ett sätt, en sak att använda för att föra vidare vårt budskap, mitt budskap, allas budskap. Budskapet som väcker och lever i dialogen, i mötet mellan människorna, mellan tanken, handlingen. Mellan händerna, känslorna - kärleken. Och Kärlek, det är i allt som allt händer när det händer, och ej innan, ej efter. Allt kommer i rätt tid men det kan verka försvårat om vi tvivlar, men i tvivlet vi skapar den gudomlighet som är i motsats till det vi kan vara, samtidigt som det som är kämpigt är för oss att välja, om vi vill se och lära, eller se och fördärva.
Vi är i gudom, vi är en, ett och flera. Allt är från samma, alla har vi samma förutsättningar för att lyckas i livet, och lyckas, att älska, att vara. Att vara hela den jag är, den du är. För i kärleken till alltet, till universum, till vår medmänniska till givandets unika gåva är att vara och älska och känna. Och känna är den belöning vi älskar mest, den belöning som vi alltid har inom oss, den skatt som ingen, oavsett omständighet, kan ta ifrån oss, om vi inte själva väljer att göra så.
Jag har vandrat på mången stig, jag har varit här och där och jag har varit i min egen villfarelse sökandes efter något sätt att kommunicera med andra, att nå ut med mina budskap, men i sanningen skall sägas att även om rätt och fel inte är relevant, så är sanningen allena det enda för mig som är relevant, och det är ej rätt, det är ej fel, det kan vara båda och. Det är i betraktarens öga som jag väljer att vara i det ena eller det andra, och såsom när jag skriver när jag talar med människor så är det inte så att omskrivningar behövs.
Jag känner mig fram, jag har inget facit, för hur skulle jag kunna veta innan vad som skall hända och vad du skall säga, vad som händer i ögonblicket, och vari är levandet då. Vi vill veta allt så långt innan, vi vill veta att lönen kommer varje månad, vi låser oss gärna i beroende, bara vi får oss trygga utifrån att det kommer som vi planerat. Men vari ligger livet om allt skall vara som vi innan har sagt. Varför vågar vi inte lita till det som är i oss, i vårt inre, i vår känsla. Och i levandets makt hantera den vi är utifrån vilka de omständigheter än är som vi möta.
Jag älskar livet, jag älskar att vara jag, men inte alltid jag vågar till fullo.
Jag skrev en sak igår som jag skall lägga härefter, en sak som fick mig att fundera eller rättare att fundera innan jag skrev, men ock i efterhand och under tiden. Att; om jag inte är hela mitt jag vem är jag då. Vem är jag om jag inte är den jag är och hur skall jag kunna nå och beröra om jag själv ej blir berörd...
Fundera då på vem du är, fundera och känn, för att känna det är så det är, det är där livet är. Att tänka är inte i den sanning vi är, utan det är dömande, att finna fel och brister, att kalkylera. Och fel, nej det säger jag ej, vi har en hjärna en tanke och det är en hjälp. Men det är ej källan, det är ett symtom - ett sätt att leva, ett sätt, en sak att använda för att föra vidare vårt budskap, mitt budskap, allas budskap. Budskapet som väcker och lever i dialogen, i mötet mellan människorna, mellan tanken, handlingen. Mellan händerna, känslorna - kärleken. Och Kärlek, det är i allt som allt händer när det händer, och ej innan, ej efter. Allt kommer i rätt tid men det kan verka försvårat om vi tvivlar, men i tvivlet vi skapar den gudomlighet som är i motsats till det vi kan vara, samtidigt som det som är kämpigt är för oss att välja, om vi vill se och lära, eller se och fördärva.
Vi är i gudom, vi är en, ett och flera. Allt är från samma, alla har vi samma förutsättningar för att lyckas i livet, och lyckas, att älska, att vara. Att vara hela den jag är, den du är. För i kärleken till alltet, till universum, till vår medmänniska till givandets unika gåva är att vara och älska och känna. Och känna är den belöning vi älskar mest, den belöning som vi alltid har inom oss, den skatt som ingen, oavsett omständighet, kan ta ifrån oss, om vi inte själva väljer att göra så.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)